this never happened

Dags att dra sitt strå till bloggstacken och blogga om Emmabodafestivalen. En öppnad Kung (kvällens sista eftersom jag jobbar i morgon) på skrivbordet och Slayers klassiker Hell Awaits i högtalaren (den andra har ju spruckit ju). Bra början.

Först var vi i och för sig på Dampfestivalen. Det var kul, men jag däckade för tidigt på lördagen så jag hade inte så roligt som alla andra. Bäst var nog vår present (en roadkill-kråka) eller dansen på Snygg-Anders. Eller Antons fekala äventyr i bäcken.

Två dagars rehab (en hos Tommy och en på Blåbärs) senare var vi på väg till ljuvliga Emmaboda. Stenigt men välbyggt camp (tack Daniel) och skönt väder (inte för mycket sol, inte så mycket regn) väntade oss.

Det tristaste var mitt öga, men det behöver vi inte gå in närmare på (!).

Det roligaste var utspritt. Megagutt var så klart underbart när det var igång, och morgnarna är alltid trevligast i skuggan under presenningen. Max är ett bord, Tommy ett startmongo, Anton en detektiv, Littel en boll eller Prins Valiant, Johannes en irländare och Svarte Oliver en aristokrat. Bullcampet där Lee var chef var också mysigt trots deras oförmåga att bygga en fungerande plats att hänga på. Inte lika mycket våld heller.

Jag tappade bort kanske den snyggaste tjej jag någonsin hånglat med (såg ut så i mörkret i alla fall), Jasmin. Otur. Sånt som händer.

Jag fångade tjuvchefen Filippa och tjuvlakejen Viktor och lyckades hålla dem borta från mörch. Det tyckte i alla fall jag var bra.

Konserter då... såg faktiskt relativt många, så det blir inte så mycket snack om dem.
Handsome Furs - bra, särskilt när de inte sjöng utan mörchade i stället. Bonus för att de gullade med publiken.
bob hund - skitbra, svettigt, dammigt och euforiskt. Lite för kort.
Does It Offend You, Yeah - faktiskt mycket bättre än jag trodde men om man får tro Matthew så är de mycket sämre på skiva. Mörchljud live.
Simian Mobile Disco - såg bara halva, lite tråkigt men väl ändå sevärt antar jag. Blandande känslor.
Nordpolen - crap. SPELA SNABBARE!
Agnostic Front - så fruktansvärt malplacé men ändå (eller just därför) grottbra.
The Haunted - här var jag så full att jag inte riktigt minns låtlistan men som alltid levererade de. En naken Dolving fick avsluta konsertdelen av min festival.

Kom hem som ett halvt slutmongo. Nästa år kör vi igen. Jag är inte helt slut i alla fall.