this never happened

Eh. Mastodon, fyra killar från Atlanta, slog igenom med Leviathan. En skiva helt baserad på Herman Melvilles klassiker Moby Dick. Det är lagom stört. Deras senaste skiva Crack the Skye handlar om astralresor, Rasputin och tsarer. 2006-släppet Blood Mountain tar ändå priset. Ett konceptalbum om ett berg där det bor enögda snömän och vargar, och där huvudkaraktären (som letar efter en kristalskalle får vi veta i skivans andra låt Crystal Skull) äter av sitt eget kött efter att ha blivit galen av någon snöhäxa (eller liknande).

Fantastiskt!

Nu är det i och för sig inte texterna som är Blood Mountains styrka, utan musiken. Skäggmupparna från Georgia är vår tids Metallica, nu när Metallica inte är det längre. Briljanta gitarrdueller, harmonier, blästrande trumspel från Brann Dailor, polyrytmik och refränger sända från metal-gudarna. Vansinniga Bladecatcher parar Meshuggah-galenskaper med Yes-progg och klassiskt rockgroove. Himmelska Sleeping Giant lånar av Isis och Neurosis, och Capillarian Crest har fler taktbyten än en hel Dillinger Escape Plan-spelning. Minimalism, far åt skogen. Här fläskas det på, och ingen beståndsdel är överflödig.

På decenniets femte bästa platta visar Mastodon att Less inte alls är More. More är More!