hummelhonung
Nu hade hon hundrafemtio tättskrivna sidor, det var nästan nog. Det var åtminstone en början. [...]
Jag är långtifrån nöjd, sade hon till Hadar. Jag blir aldrig nöjd.
Du säger själv att ingen läser dina böcker, sade Hadar. Då har det väl ingen betydelse.
Kanske att ändå någon, sade hon.
Jag drömde om din Kristofer i natt, sade han. Jag såg honom på ryggen. Jag såg att han sprang oppöver liden. Och jag såg huru du flängde iväg efter honom, håret stor rätt ut oppå skallen din. Jag såg huru du halkade och snavade och huru han sprang ifrån dig.
Ja, sade hon, så är det.
Jag är långtifrån nöjd, sade hon till Hadar. Jag blir aldrig nöjd.
Du säger själv att ingen läser dina böcker, sade Hadar. Då har det väl ingen betydelse.
Kanske att ändå någon, sade hon.
Jag drömde om din Kristofer i natt, sade han. Jag såg honom på ryggen. Jag såg att han sprang oppöver liden. Och jag såg huru du flängde iväg efter honom, håret stor rätt ut oppå skallen din. Jag såg huru du halkade och snavade och huru han sprang ifrån dig.
Ja, sade hon, så är det.
Kommentarer
Trackback
