this never happened

Jag har fått ett nytt hatobjekt inom journalistiken. Han heter Bill Flanagan och jag har bara läst en av hans texter. Det räckte.

Nå, vi tar historien från början. Jag köpte en Situation Stockholm idag. Jag gör det ibland, tycker det är en schysst tidning. Det här numret ståtade med en exklusiv intervju med Bob Dylan! Karln ger ju aldrig intervjuer. Det här måste kollas in, tänkte jag, pröjsade fyrtio spänn och gick nöjd vidare mot tunnelbanan hem.

Slog upp Dylan-reportaget och såg att intervjun inte var gjord av en Situation Stockholm-medarbetare utan av en amerikansk journalist vid namn Bill Flanagan. Han hade fått den enda intervjun med Dylan inför dennes julskiva som släpps nu.

Började läsa intervjun. Kräktes i munnen.

Här har Flanagan fått en intervju med en av populärmusikhistoriens giganter. Hade John Lennon levat hade det ändå varit tveksamt om han hade överglänst denne Robert Zimmermann. Vad gör då Bill Flanagan? Knappt ett skit. Idioten har tagit med sig frågor om julen. Typ. Lyssnat en gång på skivan och skrivit ned lite stödord om låtarna. Suttit och stirrat ned i sitt block och knappt lyssnat på ett enda ord Dylan sagt. Inte fångat någon nyans, inte ställt några intressanta motfrågor. Det är en fråga-svar-intervju av absolut sämsta snitt.

Ett exempel:
Din familj är judisk - kände du dig som barn någonsin utestängd från förväntningarna på julen?
- Nej, inte det minsta.
Hur vill du att ett julbord ska se ut?
- Potatismos och sås, grillad kalkon, grönkål, rovor, biscuit dressing, majskaka, tranbärssås.
Har du fastnat och tillbringat julen i andra delar av världen och sett hur helgen firas där?

Och så vidare.

VAD I HELVETE HÅLLER HAN PÅ MED? VADÅ JULBORD? Tyckte inte Flanagan att Dylans korthuggna svar på den föregående frågan var intressant?

Sen försöker denne journalistklant typ pracka på Dylan sina musikpreferenser:
Sätter du gör "Winterland" på får mig att tänka på Gene Autry och Roy Rodgers som var sjungande cowboys i gamla filmer. Hade du som barn någon sjungande cowboy som favorit?
- Ja, Tex Ritter.
Gene och Roy då?

VAD FAN BRYR VI OSS OM GENE OCH ROY? HAN SA JU TEX RITTER! HÖRDE DU INTE DET? Hur kan man börja med att beskriva en känsla man får av en låt och sen fråga vilka sjungande kofösare Dylan gillade när han var LITEN?

Den bästa frågan, den enda där Dylan verkar tänka till och bjuda till lite, är den sista:
Vilken är den bästa julklapp du fått?

Annars är det skit, skit, skit rakt igenom.

Jag VET att Bob Dylan är hopplös att intervjua. Jag vet att han sällan bjuder på sig själv, han berättar hellre genom sin musik. Det ursäktar inte Flanagans beteende. En snabb googling visar att denne Flanagan ofta samtalar med musiker och artister och gett ut böcker med dessa samtal i. Hoppas de andra är bättre. Artikeln i Situation Stockholm är inte ett samtal. Det är en uttråkad Bob Dylan som pratar med en papperslapp.

Ridå.