this never happened

Hemma från London. Sovit middag. Världen är upp och ner. Ikväll blir det gin och tonics i Henriksdal.

The Mars Volta - Tetragrammaton

Om någon timme bär det av till London med Matilda. Väldigt oplanerad resa, men följande saker ska prickas av:

• Dricka öl
• Äta fish and chips (har hört att det är svårt att få tag i, men det vägrar jag tror på)
• Rocka till The Dead Weather
• Promenera runt

Räcker väl rätt bra? Sen får vi se vad som händer.

XOXO

Verkar som att överljudsbesten Thomas Pridgen fått foten från The Mars Volta. Eller tagit en paus året ut. Jag är SÅ nervös. Lämna mig inte, T-Pridge!

Idag har jag varit i skolan megalänge. Typ så länge som man var i skolan på gymnasiet. Wow!

Åker ju i morgon men vi har kvar saker att göra så jag satt och mörchade några timmar extra för att bli klar. Det får bli som det blir, man kan ändå bara få G i den här kursen.

Jag gillar min skola!

Och jag är jättetrött. Orkar inte skriva någonting vettigt. Lyssnar på Electric Ladyland.

Lyssnar på nya Wolfmother-skivan, Cosmic Egg. Lite av en besvikelse, den är inte alls lika tung och psykedeliskt episk som debuten. Kanske beror på att den har alldeles för många låtar (16 stycken). Hur som helst, den ska få fler chanser men tyvärr ser det mörkt ut.

Peppen inför torsdag, alltså. WOW!

Efter en sådan här röjig helg är det en plåga att gå upp kvart över nio.

Känner mig inte direkt 60 feet tall, höhö. Sjunger med ändå.

Varit dålig på att blogga i helgen. Ska bättra mig.

Igår firade vi i alla fall vår kära vän Helena Herb med en överraskningsmiddagsbuffé (långt ord, döh) och eget karaokerum. Sen bar det av till gamla hederliga Ace med en mage full av friterade räkor och stöl. Kanske den roligaste Ace-kvällen någonsin. Mycket möjligt. Riktigt, riktigt kul och trevligt och galet och allt vad man vill ha.

Söndagen: rehabilitering. Fotbollsträning (sista ute, skönt), tv-spelande med Järngänget 2 och två mål av Zlatan som jag njöt av tillsammans med Snäckan. En klassisk helgavslutning. God natt!

Klarade Brütal Legend igår. På sista bossen får man höra, såklart, Painkiller med Judas Priest. Inte så förvånande eftersom sångaren Rob Halford har en roll i spelet och gitarristerna KK Downing och Glen Tipton hjälpt till med att spela in kickass-gitarrsolon som spelets hjälte Eddie Riggs lär sig under sina resor i metal-landet. Painkiller är också en fruktansvärt ösig låt med dundersmattrande trummor. Det hårdaste som fanns på den tiden och en perfekt slutboss-låt.

Kul anekdot om Priest och hårdrocksmode som jag säkert redan berättat för alla jag känner.

När bandet, med Halford i spetsen, började klä sig i läderbrallor och -rockar fulla med nitar och svarta nitarmband hade hårdrocksvärlden inte sett något liknande. De brittiska heavy metal-legendarerna var först. Fort som attan började fans och andra band att ta efter. Nitar och läder, det var ju stenhäftigt! Hårt och mörkt och ballt. Tyckte alla.

Det inte alla visst var att Rob Halford (som då på 70-talet inte kommit ut som homosexuell än, det skulle han göra 1998) hade tagit med sig nitlädret från Londons underjordiska bögklubbar. Alla black metal-kids som fjantar runt och hatar HBTs torde bli lite fundersamma när de får reda på att nitbältena och läderjackorna de sportar i princip uppfanns och populariserades av brittiska homosexuella. Hårdrock som alltid ska vara så macho. Där fick ni!

Hemma! Konstig Klubb var kul tills jag nyktrade till och blev hungrig, Spy Bar var kul i en kvart (det är som att vara på studiebesök varje gång man är där). The Jimi Hendrix Experience får vagga mig till sömns.

Bortabloggar. Hemma hos Matilda med Katarina. Tjejerna väljer kläder. Jag är nyklippt, dricker Kung och ser av någon outgrundlig anledning på Simpsons, världens mest överskattade serie (efter Hipp Hipp).

Idag är en sådan dag då jag är avundsjuk på Jay-Z.

Nästa torsdag ska jag på konsert i London. Det är startskottet för en sinnessjuk konserthöst:

29 oktober är det som sagt The Dead Weather på Brixton Academy i London. Första gången jag åker till England också, peppen är total.

Knappt har man kommit hem igen förrns postmetallarna Isis lirar på Strand, den 4 november. Wavering Radiant har jag hypat tidigare, det är lätt en av årets fem bästa skivor.

Den 23 november är det dags igen, danska töntarna Mew lirar på Cirkus, även de med ett monumentalt 2009-släpp i bagaget. Känner jag dem rätt blir det videokonst, inåtvänt gitarrlirande och bombastiska rymdtoner. Fett.

En vecka senare, på samma scen, kommer världens bästa liveband att stå. The Mars Volta kommer till Stockholm för att blåsa huvudet av oss. Som Jack Black säger i Brütal Legend-introt. "This will not only blow your mind. It's gonna blow your soul." Dessa fullkomligt skogstokiga latinos har plockat in ett par gamla skillingtryck i setlisten igen, bland annat Eunuch Provocateur från debut-EP:n Tremulant. Jag längtar mitt svåraste.

Jag satt på tunnelbanan hem. Lyssnade på Bob Dylan. One Too Many Mornings. Dylan hummade fram den första textraden:

"Down the street the dogs are barking..."

VOOFF VOFF!

En stor jävla hund som står precis bakom mig skäller sitt högsta. Jag hoppar mitt högsta upp i luften. Usch så pass rädd jag blev!

Sitter i skolan och InDesignar. Är typ klar, men får inte bilden jag ska lägga in förrns på måndag, typ. Såsar mest. Det är skönt. Som på en riktig redaktion!

Iker Casillas.

Gottar mig fortfarande åt min vecka full av sovmorgnar. Igår förlorade Barcelona hemma mot Rubin Kazan. Det spelade inte så stor roll, eftersom Zlatan gjorde mål. Jag börjar ifrågasätta om jag egentligen håller på Barca eller om jag bara vill att det ska gå bra för Zlatan. För tidigt för att avgöra det.

Ska duka fram en redig frukost nu, till tonerna av Dark Side of the Moon (återigen suger Spotify), en klassisk Pink Floyd-skiva som passar perfekt så här på Rocktobers sluttamp.

Gud vilken trist artikel om Stockholms indieparadis. Skärpning, Myrstener!

Seriöst, hur ofta händer det här?

Jag äter riktig frukost. Tack pappa!

Äntligen får jag börja 13 istället för 9! Eftersom jag har ett efternamn som börjar på B får jag alltid vara i grupp 1 när vi delas in i grupper i skolan. Det leder alltid till att jag får förmiddagspassen. Vilket leder till att jag sitter som en zombie och halvsover genom seminarium och föreläsningar. Nu har jag äntligen hamnat i grupp 2! Halleluja!

Firar med Behemoth - The Alchemist's Dream. Polackernas vackraste låt.

Tittade på ESPN nyss. Under en reklampaus visades ett kort inslag om barn och tomtebloss. Tomtebloss är farligt för barn, även när de brunnit ut. Det var budskapet. Tipset: lägg utbrunna tomtebloss i hinkar med vatten.

Hur dumma är amerikanerna egentligen? Eller rättare sagt, hur dumma tror ESPN att deras tittare (sportintresserade amerikaner) är?

Stockholmsbandet Canopy har släppt sin andra fullängdare, Will and Perception. Det är fina killar, känner dem lite halvt, som äntligen fått ut en riktigt välproddad och genomstark platta.

Lyssna på vissa låtar här. Köp skivan från samma sida, hundra väl spenderade kronor.

Vet inte riktigt varför, men jag charmades av den här videon och låten. Megasöt sångare.

Jimmie Åkesson är en av de vidrigaste människor jag känner till.

Han försöker maskera sin främlingsfientlighet i populistiska publikfriande politiska termer (och får god hjälp på vägen av Göran Hägglund) men nu har han förhoppningsvis trampat i klaveret rejält.

På Aftonbladets debattsida spyr han idag ut hatpropaganda mot muslimer som experter redan liknat vid nazisternas antisemitiska bullshit på 30-talet. Åkesson påstår att islam inte har något kärleksbudskap (och att den därför är sämre än kristendom) och presenterar hittepå-statistik om att muslimer skulle vara överrepresenterade i brottsstatistiken. Hans totala brist på klassperspektiv är så uppenbart att man undrar hur i helsike han kan få arbetare i Sverige att rösta brunt.

De svenska muslimerna är alltså Sveriges största utländska hot sedan andra världskriget, enligt Åkesson. Utländskt? Jaha, där ser man. SD:s partiledare är orolig för "ett Sverige och Europa som man allt som oftast förnekar ens någonsin har varit 'svenskt' eller 'europeiskt'." Att delar av Europa under lång tid varit muslimska och att kristendom och islam ursprungligen kommer från samma område spelar tydligen ingen roll för Jimmie Åkesson.

Eftersom JK är en feg liten lort kommer det inte bli någon fällande dom för hets mot folkgrupp, men man kan ju hoppas att fler vaknar upp och ser vilket äckligt rasistparti SD egentligen är.

Trots att det är Rocktober har jag idag nästan bara lyssnat på Immortal Technique och Eminem. Lite pinsamt.

Pinsammare ändå är somaliske rapparen K'naan som spelat in en låt med Metallicas gitarrist Kirk Hammett. If Rap Gets Jealous är hemsk, skivan Troubadour är annars fin.

Igår var jag hemma hela dagen. Moa och Snäckan var fantastiskt sällskap, och sen kom Anton förbi också och skojade i timmar. Godis, chips, tv. Det behövdes inte så mycket mer för mig igår.

Nu har jag skaffat riktig lina. Går snabbt att surfa men förvånansvärt långsamt att ladda ner. Enligt tptest.se har jag jättesnabb lina. Jaja, det brukar ju vara konstigt och instabilt i början.

Jag tittar på South Park. Butters är min favorit. Vilken är din? Kommentera!

PåStan har roliga formulär där man kan fylla i massor om sig själv. Eftersom alla som läser den här bloggen förmodligen är väldigt intresserade av att veta mer om mig tänkte jag fylla i Min Stockholmskväll-formuläret. Enjoy!

Vad ska du göra i helgen? Fredag ska jag hem till Söt-Philip på party, lördag är jag obokad, söndag är det fotbollsträning och så ska jag lära Svarte Oliver hur man tvättar

Vilket ställe är du oftast på? Helenes (fast bara på onsdagar)

Favoritbar? Monk's, fast det är mer en pub. Och jag har bara varit där en gång

Favoritklubb? Är fortfarande tillräckligt ung (eller?) så jag säger Baba Sonic

Hur viktig är musiken när du går ut? Beror på, om man ska dansa är den megaviktig. Det viktigaste annars är att den inte är jättedålig. Man får aldrig höra proggrock på krogen ändå

Hit tar jag någon på första dejten: Gamla Knast kanske?

Här firar jag min födelsedag: Helst på en redig hemmafest i egen regi

Här skulle jag fria: Dogonlandet i Mali

Hit går jag en tisdag: Dovas

Undviker: Spyan och F12 så gott det går

Om du sitter själv i en bar, vad gör du? Läser bok för att se svår ut

Bästa baren/utestället att vara ensam på: Ingen aning, säkert någon hotellbar

Är du stammis någonstans? Babapåonsdag

Vad beställer du alltid: Har aldrig någonsin beställt något annat till mig själv än öl (några shots men de räknas inte)

Vad dricker du helst: Kung och annan Åbroöl

Bästa gå-ut-plagget/plaggen: Linne + skjorta + jacka innebär oändliga möjligheter!

Äter på väg ut: En skål popcorn eller ett lass fiskpinnar hemma

Äter på väg hem: Sojakorv i välsorterade korvstånd, alternativt ingenting

Vad är det första du gör när du kommer hem? Poppar popcorn, sätter på musik (om jag är själv brukar jag fylle-facebooka)

Äter dagen efter: Pizza, om jag har råd. Alltid pizza om jag har råd

Om du fick återuppliva en klubb i Stockholm, vilken skulle det vara? Varför? Metropolis för att jag aldrig hann gå dit. Eller Snabb Klubb i Stadshagen, det var så okomplicerat och ösigt

Vilken utekväll skulle du helst av allt återuppleva? Den gången jag och Jonas krånglade in oss på Berns klockan två, mörchade i två timmar, åkte partynattbuss där de spelade Vengaboys och drack Sofiero på Konstfack tills vi tappade bort varandra, tiden, etiketten och sammanhanget

Vilken utekväll skulle du ge allt för att slippa återuppleva? Den gången på Harry B James jag tappade min mobil i pissoaren. Fråga mig om den historien, den är episk. Och tragisk

Hur är du att springa på ute? Glad, lite förvirrad och väldigt kramig

Bästa sättet att få kontakt med någon: Inse att man har gemensamma vänner så man slipper det här med att presentera sig. "Jaha, det är ju du!"

Kan man träffa kärleken ute? Hoppas det...

Har du blivit utslängd någon gång? En gång. Se "vilken utekväll skulle du helst slippa återuppleva?" Men jag smet in igen.

Har du blivit dumpad på krogen/klubb någon gång? Ja, men bara sådana där fylledumpningar som tas tillbaka när man är på väg hem tillsammans

Har du fejkat stämplar? Ja, men aldrig lyckats något vidare

Hur länge är det värt att stå i kö? Om det är varmt ute och man har trevligt umgänge kan det vara värt att stå ute hela kvällen istället för att gå in

Förfest eller efterfest? Förfest allt som oftast, efterfester lyckas sällan. När de gör det är de underbara. Förfester är fantastiska om man börjar i tid och slipper stressa

Fem låtar för förfesten: Don't Stop me Now med Queen, Wax Simulacra med The Mars Volta, Magaluf med Orup, My Name Is med Eminem och Relics med Nasum.

För er som undrade: JA, Brütal Legend är precis lika rockigt som vi alla trodde.

Och soundtracket då!

Electric Eye med Judas Priest avlöste nyss Fast as a Shark med Accept på huvudmenyn. Jag bävar inför uppplåsandet av Cathode Ray Sunshine och Crack the Skye. EPIC!

Dagens scoop, Pain of Salvation ska var med i schlagerfestivalen! Ett jävla proggmetall-band. Plötsligt längtar jag (även om låten enligt DN är en ballad).

Min senaste playlist är jättebra. Några jullåtar har smugit sig in med några guilty pleasures och några gamla klassiker. Eftersom jag inte gillar Spotify och Spotify inte gillar min musiksmak så skriver jag upp låtarna istället. För alla finns inte på skit-Spotify. Puss!

Christmas Eve - Firefox AK & Tiger Lou
Paranoid Android - Radiohead
Ziggy Stardust - David Bowie
Sometimes Life Isn't Easy - Mew
Heartbeats (live) - The Knife
En som stretar emot - bob hund
Two-Headed Boy - Neutral Milk Hotel
Textbook Love - Fleet Foxes
Punish my Heaven - Slaughter of the Bluegrass (tredje gången de omnämns på den här bloggen på bara några dagar)
Ode to the Sun - dredg
Fula Gubben Hitler - Stefan Sundström
She's Lost Control - Joy Division
Knocked Up - Kings of Leon
Doktor Kosmos spelar på Pepsifestivalen - Doktor Kosmos
Is there a ghost - Band of Horses
Älska Mig/Skjut Mig! - Pascal
Sleeping Sleepers Sleep - Portugal. The Man
Introducing Palace Players - Mew
iPod X-mas - Hello Saferide
Hang You from the Heavens - The Dead Weather
Stoppa Matchen - Hoola Bandoola Band
Tangled up in Blue - Bob Dylan
Sympathy for MBD - Stefan Sundström
Two Weeks - Grizzly Bear
Blinded by Fear - Slaughter of the Bluegrass
A Day in the Life - The Beatles
Sticks 'n' Stones - Jamie T
Medea - Khoma
Kungen är död - Kent
Vaccine - Mew

Omar Rodriguez-Lopez, hjärnan bakom The Mars Volta, släpper väl i snitt fyra skivor om året nu för tiden. I intervjuer har han sagt att han har femton färdigmastrade fullängdsplattor hemma i sin lägenhet som bara väntar på att släppas. Produktiv kille.

Hans solomaterial är sällan lika genialiskt som The Mars Voltas skivor, men det finns undantag. Låten Las Lagrimas de Arakuine från plattan Calibration (Is Pushing Luck and Key Too Far) som släpptes 2007 är en elvaminutersorgie komplett med smäktande stråkar och en fullkomligt bindgalen Thomas Pridgen på trumpallen. Underbarnet hinner nog med uppemot trehundra olika trumfills, -beats och synkoper under låtens gång.

Självklart finns mästerverket vare sig på Spotify eller Youtube, så det blir till att (INTE) ladda ner skiten för er musikälskare där ute. Eller komma hem till mig och lyssna.

Såg nyss Watchmen. Den var väl sådär. Den har ett grymt soundtrack i alla fall, lite ovanligt för superhjälteflicks. Nat King Cole, Bob Dylan, Janis Joplin, Nina Simone, Simon and Garfunkel med flera.

Spotifylänken hittar du här.

Kan inte sluta lyssna på den här låten, så jag får upprepa hyllningen från förra inlägget.

Punish my Heaven med Slaughter of the Bluegrass är jätte-jättebra. Man behöver inte någonsin ha hört Dark Tranquillity för att uppskatta den, man kan avsky hårdrock och allt vad det innebär. SotBs version är manna för öronen ändå. Lyssna!

God morgon! Att få sova till halv ett en måndag är helt underbart. Skulle varit i skolan innan nio för att lämna in en artikel men det gör snäll-Jonas åt mig eftersom jag lämnade hans sist. Så, en så gott som ledig dag!

En liten morgonspellista - jag sökte på 'slaughter' i mitt iTunesbibliotek eftersom jag ville lyssna på utmärkta Slaughter of the Bluegrass som gör country/folk-versioner av dödsmetall-låtar. Då dök två andra utmärkta låtar upp, så vi kör alla fyra.

Slaughtering the Will to Live - Bloodbath
Lowlife (Cryptic Slaughter cover) - Napalm Death
Punish my Heaven (Dark Tranquillity cover) - Slaughter of the Bluegrass
Blinded by Fear (At the Gates cover) - Slaughter of the Bluegrass

Det är väldigt bra att jag kan gå till min granne HCW och titta på Skins nästan när jag vill.

Idag har jag köpt Mew-biljett. Ska bli skitskoj att se dem igen. Blir en grym konserthöst.

Något som inte är lika skitskoj är att jag måste skriva om en artikel i kväll. Jag kan inte plugga på helger, har någon spärr som säger "nej, skit i det, lyssna på musik istället, spela tv-spel, slösurfa, läs Still". Elak spärr.

Måste börja skriva en novell om maffiagorillors fritid också.

Avgå, Lagerbäck!

Blivit kass på att uppdatera nu när den fantastiska följetongen är slut. Får börja med något nytt återkommande element snart.

Igår hängde jag mest med Raketen, vi var på party och sen sa vi till folk på tunnelbanan att de borde skaffa ny specialattack.

Ikväll är det Zlatan och jag är så nervös så jag spricker. För det och för en annan grej.

Förresten måste jag promota världens bästa häxblogg: Mitt Hogwartsliv. Trots att Harry Potter är dum i huvudet så är K-Guns små berättelser ur livet med trollkrydda helt underbara.

Nu ska jag raka mig och gå hem till Rallybussen och Raketen igen.

Förresten, Obamas fredspris är en katastrof. Så, nu var det sagt. Igen.

Idag har mycket varit konstigt.

Vaknade hemma hos Scales efter en röjig Baba-kväll (det är gudomligt skönt att hon bor så nära) och mådde så fantastiskt kasst. Satt med huvudet i händerna i flera minuter och var rädd för att kräkas om jag så hade rört mig en centimeter. Det var ingen vanlig bakfylla, dessutom drack jag inte så mycket igår.

Nåväl, somnar om i Scales säng, drömmer konstiga drömmar om att äta chips i hallen med alla mina vänner, vaknar och mår bättre. Marginellt. Åker hem, hallucinerar lite grann, äter nudlar, åker till Gullmarsplan och intervjuar en barnmorska på ungdomsmottagningen, åker hem till mamma, träffar kusin Josefin och bror William. Nu känns det mesta lite mer normalt.

Kom precis hem, sätter på Band of Horses. Dagens konstigaste.

Jag, Matilda och Helena har brainstormat idag.

Mer kommer.

Tisdag morgon. Måste få artikelarbete gjort idag. Ingen som helst lust.

Har beställt nytt internet nu förresten, efter 15 månader av mobilt helvete ska jag få en stabil lina istället. Halleluja!

Så var det då dags att presentera ettan. Vinnaren, skulle man kunna säga. Men ändå inte. På de flesta listor är en förstaplacering lika med vinst.

På den här listan är det jag som är vinnaren, tack vare The Mars Voltas förstaplacering. Hänger ni med?

Det är en ynnest, en underbar ynnest, att få ta del av The Mars Voltas musik. Helt utan motprestation tillåts man sköljas med av historiens bästa band. Mitt hjärta bultar snabbare bara av att skriva den här texten. Sådana här saker vill inte låta sig förklaras.

The Mars Volta skriver världens vackraste låtar. The Mars Volta skriver världens finaste låtar. The Mars Volta skriver världens mest bombastiska och tillbakahållna låtar. The Mars Volta framför dessa låtar på ett unikt vis. Prickfrihet är samtidigt en dygd och en synd. En malplacerad ton i ett saxofonsolo sitter aldrig där den sitter utan anledning. Ett stegrande trumfill, ett ostämt riff, ett skrik som ger kalla kårar.

Att se The Mars Volta live är en upplevelse ett snäpp över det man tror är möjligt. Två snäpp över. Man ömsom gråter, ömsom skrattar. Kapitulerar. 30 november sker det igen i Stockholm. Nedräkningen började när vi föddes.

En subjektiv lista får ett subjektivt slut. Jag är förälskad, och mitt liv har varit mer av ett liv sedan jag upptäckte The Mars Volta. Jag vann.

Bästa skiva: De-Loused in the Comatorium
Bästa låt: Frances the Mute

Saker som konstaterats under helgen i Regnköping:

• Islandshästar heter trakturur på isländska
• Hästar heter också trakturur på isländska
• Mint är utrotningshotat
• Douglas vill bli kallad Toto
• Brütal Legend är världens genom tiderna mest rockiga spel
• Masjävlar var den första film som någonsin spelades in (år 2 e.kr)
• Piggsvin kan faktiskt klättra i träd
• Ekorrar kan faktiskt springa ner för träd med huvudet före
• Regnköping gör verkligen skäl för sitt namn vädermässigt
• Band of Horses har egentligen bara en bra låt
• Om man har rockat sönder sitt ljudsystem är det okej att visa Madonna på VH1
• Det är billigt med champagne på studentbarer
• Rocktober frodas

Jag fick alla rätt. Klarar du av det?

Abroadbloggande från Regnköping.

Flyr till Regnköping över helgen. Bestämdes nyss. Åker om trekvart.

Därmed kan inte nummer ett på följetongslistan presenteras förrän på söndag alternativt måndag. Ni får hålla ut, helt enkelt. Trogna läsare av den här bloggen har nog inte så svårt att lista ut vilket gäng som kommer få ståta med guldplaketten den här gången.

Lyssnar på Niles nya skiva och gillar vad jag hör. Men jag har fått tinnitusåterfall när jag duschade. Konstigt.

"Jag är egentligen för sjuk för att sjunga, men what the hell, tänkte vi, det är ju Stockholm!"

Jubel.

Det är alltid speciellt när band kommer hem. Opeth är enorma i Sydamerika, i Östeuropa, i Japan och faktiskt också i Mellanöstern. Det är ändå i den svenska huvudstaden de trivs bäst.

Opeth representerar det nya gardet inom den tänkande dödsmetallen. Eller, de är det nya gardet. Opeth har sedan de debuterade med Orchid 1995 ständigt utforskat nya marker, både för jakt och för etablering. Något som känns uttjatat när det gäller Stockholmskvintetten är deras ovanliga influenser. Jazz, singer/songwriter, 70-talsrock och psykedelia finns såklart med i deras dödskompott. Det vet alla. Det är det knappt någon idé att skriva om.

Skriver då hellre om hur trevliga och fina Opethkillarna är. Mikael Åkerfeldt är Sveriges roligaste, konstigaste och mest sympatiske mellansnackare. Opeth spelar alltid extranummer. Ofta flera. De tackar alltid publiken noggrant och hjärtligt, man ser på deras skimrande ansikten att de verkligen trivs med att stå på scen och hamra och smattra fram sina genialiska 10-minutersepos. De tar gärna en öl med sina fans och ställer alltid upp på intervjuer. De porträtteras ofta i svensk tv eftersom de anses vara ett rumsrent hårdrocksband. De är sköna lirare helt enkelt.

Det uppskattar jag. Men de skulle gärna få vara hur otrevliga och dryga som helst. Har man komponerat och spelat in rökare som When, The Moor, Demon of the Fall, April Ethereal, Reverie/Harlequin Forest, Master's Apprentices, Wreath, Face of Melinda, A Fair Judgement och White Cluster kan man faktiskt bete sig nästan hur man vill och ändå få min oavkortade kärlek och tillbedjan. Faktiskt.

Bästa skiva: My Arms, Your Hearse (fast det varierar)
Bästa låt: The Moor (fast det varierar)