this never happened

Klyschor är kul. Särskilt klyschor om musik. En sådan kan till exempel låta så här: "Håkan Hellström förändrade mitt liv!" eller så här: "The Number of the Beast är världens genom tiderna bästa heavy metal-skiva".

Det finns också saker man kan säga som låter som klyschor men som är sanna. Till exempel: "Annika Norlin är Sveriges bästa textförfattare". Det låter klyschigt, men är helt sant. Sedan jag första gången lyssnade igenom hennes första skiva med min dåvarande bästa vän har jag vetat det.

Jag vågar säga att det var Hello Saferide som tillsammans med The Beatles fick in mig på pop-spåret igen efter flera mörka (men härliga) år i dödsmetallens stålaktiga grepp (som fortfarande halvt håller mig fast, mer om det senare i följetongen). Nu låter jag klyschig igen, men Annikas vardagsbetraktelser, tonårsångestsutlopp, bittra gitarrvisor och svängiga allsångsrefränger har gjort mig så mycket gott, så mycket gott. Hoppas hon fortsätter på engelska nu, Säkert!-skivan hade inte alls lika många bra låtar som man förväntar sig av denna jämtländska järnlady.

Bästa skiva: More Modern Short Stories From Hello Saferide
Bästa låt: My Best Friend