16. BOB HUND
Jag förstår inte hur man inte kan falla pladask för bob hund. Jag förstår inte hur jag kunde avsky dem så mycket när jag typ gick i högstadiet. Har något svagt minne om att när jag skulle komma på något pinsamt någon skulle göra som straff i någon lek eller något spel föreslog jag att personen i fråga skulle springa ut på allmän plats och skrika "jag älskar bob hund!". Vad är det för pinsamt med det?
Att höra bob hund på skiva är underbart. Thomas Öberg (världens, vad blir det, tredje bästa människa?) lyfter ämnet "pubertalpoesi" till en faktiskt poetisk nivå, långt över Hellströmmare, Winnerbäckare och Norénare. Att bandet även briljerar i instrumentallåtar som den härliga dängan Invandraren är minst lika imponerande.
Att se bob hund live är, ursäkta anglicismen, beyond underbart. Har ni inte sett dem live förstår ni inte. Det är inte svårare än så. Så vi lämnar det nu.
Bästa skiva: Stenåldern kan börja
Bästa låt: Istället för musik: förvirring
Kommentarer
Postat av: lovisa
gud va sjukt! jag har också ett jättejättesvagt minne av det där med "jag älskar bob hund!" det är ett sånt där svagt minne som skulle kunna vara en dröm eller en deja vu, men eftersom vi båda minns så kanske det tillochmed är äkta... :O
Trackback
