this never happened

Kan man ta ett band som ser ut så här på allvar? Kan man ta ett band som uteslutande sjunger om vikingar på allvar? Kan man ta ett band som har sina egna bandtröjor på sig på var och varannan fotoshoot på allvar?

Nja. Inte bandet kanske.

Men musiken Amon Amarth skapar förtjänar på allra största allvar att tas på allvar. Dessa fem långhåriga stockholmare har nämligen skrivit och spelat in de absolut bästa melodiska dödsmetallskivorna någonsin. Versus the World, With Oden on Our Side, Twilight of the Thunder God. Löjliga namn visserligen, men så bombastiska och nyansrika att man får tårar i ögonen. Strängbändarna Olavi Mikkonen och Johan Söderberg skriver de finaste gitarrmelodierna sedan John Lennon och hans Beatlar härjade på 60-talet. Det är ingen överdrift.

Det är lätt att glida över i läskig nationalromantik och högerkantshyllningar om man bara skriver texter om våra förfäder (?) vikingarnas leverne. Johan Hegg lyckas faktiskt undvika det (förutom möjligen på tveksamma Thousand Years of Oppression som jag inte bestämt mig för om den är okej eller inte). Varyags of Miklagaard från senaste albumet handlar dessutom om hur ett gäng vikingar troget jobbade som livvakter åt den osmanske kejsaren i Istanbul. Säg den nationaldemokrat som är stolt över den perioden av vikingahistorien.

Bästa skiva: With Oden on Our Side
Bästa låt: Runes to my Memory

PS. Får gåshud bara att skriva Runes to my Memory, en hjärtknipande låt om en döende man som tänker på sin familj, typ. Tear.