this never happened

Djungelns lag. Barbariska seder. Mörkrets hjärta. Mitt i Afrika ligger ett land som ofta fått representera det främmande för oss i västvärlden. Kongo. Landet har aldrig upplevt varaktig fred. Innan självständighetsförklaringen 1960 hade detta gigantiska land dessutom både fungerat som privat sommarställe åt Belgiens kung Leopold II, samt godispåse full med naturresurser för europeiska företag att plocka.

Konflikterna i dagens Kongo når sällan nyhetsplats i Sverige trots att hundratusentals människor fördrivits från sina hem på grund av de senaste striderna i den östliga Kivuprovinsen. På tio år har miljoner människor dött på grund av oroligheterna, tillsynes utan att röra upp några stora känslor i väst. Nu har däremot någonting hänt som åtminstone tillfälligt placerat landet på vår mentala världskarta. Två norrmän har gripits och dömts till döden för bland annat mord och spioneri. Ramaskrin höjs genast. Dödsstraff, vad är det för primitiv och barbarisk sedvänja? Rättegången kan knappast ha varit schysst! Vad håller de på med nere i Afrika egentligen?

Att rättssäkerheten i ett fattigt land som Kongo inte når samma nivå som i det rika västerlandet är väl knappast någon nyhet. Men vem går det mest ut över? Inte är det norrmän i gemen. Kongoleserna själva är de som lider mest av den utbredda korruptionen och de infekterade rättegångarna.

Kongo har enorma fyndigheter av bland annat diamanter, koppar, kobolt och coltan. Ändå lever nio av tio invånare under fattigdomsgränsen två dollar per dag. Enligt en rapport från den svenska biståndsorganisationen Diakonia har den svensk-kanadensiska Lundingruppen fingrar med i spelet. Löften om pengar till den dåvarande diktatorn Mobutus valkampanj har förekommit när Lundingruppen fick ett kontrakt för utvinning i ett av världens mest kobolt- och koppartäta områden i Kongo. Naturresurserna kommer inte dess rättmätiga ägare, kongoleserna, till godo.

Dödsstraffet som vi så aktivt skyr utövas inte bara i Centralafrika. I Vitryssland, ett land som vill närma sig EU, sköts Ihar Dantjenka i nacken förra året efter en hemlig rättegång bakom lyckta dörrar, och han var inte den enda. Flera stater i USA avrättar fortfarande sina medborgare. Världsrekord i dödsstraff har ändå Kina, en av Sveriges största handelspartners, där tusentals människor dödas av staten varje år. Detta enligt Amnesty.

Den kongolesiska staten, å andra sidan, har inte avrättat någon på 15 år. Vilka är barbarerna här, egentligen?

Självklart är det en skandal att människor döms i icke säkra rättsprocesser. Självklart är dödsstraff omänskligt. Att rättegången mot norrmännen tas upp i västtidningar är bra om man kan diskutera den stora bilden, de stora problemen. Dock kan jag sätta mina sista kongolesiska franc på att Kongo försvinner ur mediebruset så fort Joshua French och Tjostolv Moland skeppats hem till lugna, säkra Norden.