this never happened

Bloodbath är dödsmetallens enda riktiga supergrupp. Swanö (Edge of Sanity), Renkse (Katatonia), Axenrot (Witchery, Satanic Slaughter, Opeth), Åkerfeldt (Opeth), Blakkheim (Katatonia, Diabolical Masquerade). Det är namn som inger respekt i death metal-kretsar.

Efter EP:n Breeding Death och de två första, stenhårda albumen Resurrection Through Carnage och Nightmares Made Flesh var det dags för en liveplatta. Den spelades in 2005 på metalfestivalernas metalfestival, Wacken Open Air i Tyskland. Horder av överviktiga kaukasier med svängande hårmanar och omänskligt hög promillehalt torde ha stått mållösa framför den kraft som Bloodbath mörchade ut, det förstår man när man lyssnar på The Wacken Carnage.

Det är kanske inte intressant att nämna att varje ton och trumslag, varje riff och ryt sitter helt perfekt. Det är trots allt den svenska dödsmetallens förstafemma som lirar. Att Mikael Åkerfeldt återigen visar att han är Sveriges knäppaste och roligaste mellansnackare är desto skojigare att skriva om. Han frågar publiken om de har bandets första platta, och rättar sen publiken när de inte svarar "in a death metal voice." Det fortsätter genom hela giget, han dirigerar sina fans som en mellansvensk körledare och får dem att skrika "in a higher pitch" och sen med Dani Filth-röst (Cradle of Filth-sångaren som figurerare på bild här i bloggen igår är ingen favorit bland resten av den extrema metalvärlden).

Från de skivor bandet hade släppt när plattan spelades in saknar jag egentligen bara två låtar: smattriga Draped in Disease och självfallet 2000-talets tyngsta death metal-låt, hjärnbarkskrossaren The Ascension (FRUKTANSVÄRT mörchig refräng snackar vi här). Annars är alla topphittar med! En favorit bland liveskivor, helt enkelt.

Ominous Bloodvomit är förresten en jättekul titel på en låt. Oroväckande blodspya. Win.

Stay death! <3

PS. Notera hur Cancer of the Soul låter lite som Lasse Berghagens Stockholm i mitt hjärta.