this never happened

Eder ödmjuke skribent sitter i skolan och bloggar för tillfället. Igår gick flyttlasset till Östermalm av alla ställen, och internet är inte ännu ordnat. Dödsmetalltisdagen försummas dock icke!

Dismember är ett klassiskt svensk dödsband som länge hållt på parallellt med giganterna Entombed. Dismember har alltid varit bra, men 2004 piskade grabbarna ihop sitt magnum opus: Where Ironcrosses Grow. Rätt ball albumtitel, och med ett serietidningsliknande tv-spelsomslag är den första anblicken riktigt sweet.

Här är det genomtänkt chainsawdöds som gäller, David Blomquist på gitarr personifierar här det så kallade Stockholmssoundet, med tunga mullrande riff och cleana men elaka melodier. Texterna handlar om generiska tonårsproblem som död, hat, självmord och krigsflygplan.

Inga konstigheter, Where Ironcrosses Grow är en habil, jävligt mysig dödsskiva. Höjdpunkterna är nog Forged With Hate och As The Coins Upon Your Eyes. Dock är skivan som sig bör grymt skön rakt igenom.

Inga länkar idag på grund av bristande Spotify-tillgång, ni får leta själva. Sök, och ni skall finna. Det var typ Jesus som sa det.

Stay death! <3