dödsmetalltisdag! (7)
Vi fuskar lite och tipsar om ett band och en skiva som inte direkt är döds. Skit samma!
Anaal Nathrakh är två korthåriga britter. De ser rätt gulliga ut på bilderna. Eller, så gulliga som två genomsnittsbritter kan vara. När man trycker igång debutskivan The Codex Necro från 2001 försvinner i alla fall alla spår av gullighet. Här handlar det om stenhård, stensnabb, stensluskig black med starka industriella influenser. Introlåten The Supreme Necrotic Audnance går så överdjävligt fort att man börjar tvivla på att det hela är inspelat av människor. Eller, man tvivlar i alla fall på att det är de två korthåriga mesbritterna som mörchat fram denna fullständiga massaker till skiva.
Anaal Nathrakh är nog det ondaste band jag någonsin hört. Det säger inte lite. Sångaren V.I.T.R.I.O.L (jag vet, namnet låter som ett tuggummi) ylar som om han blev genomborrad av trubbiga hillebarder, fistad med taggiga basebollträn och tvingad att se på hela Mitt Stora Feta Grekiska Bröllop samtidigt.
Frågan är om inte bandets andra skiva Domine Non Es Dignus, är bättre. Lite mer genomtänkta låtar, lite mer lättlyssnat (svängiga Do Not Speak är en radiohit med Anaal Nathrakh-mått mätt). Senare skivor med gruppen har jag dålig koll på. Men en sak vet jag. Ondare än The Codex Necro blir inte musik. Lyssna om ni vågar.
Stay death! <3
Kommentarer
Trackback
