this never happened

Min sambo Matilda och hennes karl Nils är ena härliga typer. I dag bestämde de att vi skulle äta musslor till middag. Knäppt, kul och kanon! Jag har nu skrubbat ett antal för att pitcha in lite. Alltså, om en liten stund: moules marinées, Chapel Hill och svenskbakad baguette! Epic win.

Soundtrack: Mew - She Spider

1. Jag tycker inte att Sea of Cowards är lika bra som Horehound.
2. De har ÄNTLIGEN satt pilar på golvet i gången mellan pendeltågsperrongerna och tunnelbanan på T-centralen. Nu borde folk fatta på vilken sida man ska gå.

I kväll fyller Baba Sonic, Stockhoms mest incestuösa och danseuforiska tonårspopklubb 9 år! Det ska firas med... att gå på Baba Sonic. Uppfinningsrikt och fiffigt!

Man kan undra om DMT här på This Never Happened har gått i stå. Ännu en liveskiva? Ännu en liveskiva inspelad på Wackenfestivalen? Ännu en liveskiva av ett svenskt dödsmetallband?

Nu är det dock så att det är At the Gates vi snackar här. At. The. Gates. Lika stilbildande inom extrem metal som The Beatles inom gitarrpop, Black Sabbath inom heavy metal, NWA inom gangsterrap och Belle & Sebastian inom twee.

Gruppen bildades 1990 i Göteborg och släppte året därpå EP:n Gardens of Grief. Det skulle dock först bli på det tredje, och framförallt det fjärde, studioalbumet som de slog igenom på allvar. Med Terminal Spirit Disease och Slaughter of the Soul skapade de goa gubbarna i At the Gates en ny genre, som idag går under många namn. Melodeath, Göteborgsdöds, melodiös dödsmetall, The Gothenburg Sound, kalla den vad ni vill. Nu, femton år senare, firar In Flames och Scar Symmetry svensktoppstriumfer (eller det kanske de inte gör men vad vet jag?) medan Killswitch Engage och Black Dahlia Murder får amerikanska kids att börja headbanga. Allt thanks to (tack?) Tompa Lindberg och hans crew.

I alla fall.

2008 gjorde bandet ett antal återföreningsspelningar, för att liksom knyta ihop säcken. Mer än tio år efter uppbrottet var de bättre än någonsin, undertecknad såg deras sista spelning någonsin på Debaser Medis och blev helt trollbunden. En av dessa återföreningsspelningar spelades in, den på Wacken Open Air naturligtvis. Resultatet: en smaskig DVD och liveskiva: Purgatory Unleashed. DVD:n har tyvärr inte nått Coolektivet än, men liveskivan är så bra att till och med Matilda satte sig extra nära när kronjuvelen (en av många) Nausea mörchades fram.

Bäst på skivan? Raped by the Light of Christ (förvånansvärt nog), Under a Serpent Sun och såklart Suicide Nation.

Lyssna NU!

Stay death! <3

Julius. Maddafakking. Erving.

Godnatt!

Äntligen hemma i Coolektivet efter att ha åkt i en sån här gullunge.

Varvar ned med ostmackor, XBOX och lite skränig pop.

WAVVES - CALIFORNA GOTHS

Nu är jag hos syster Lovisa i Strasbourg. Resan genom Tyskland var ett helvete. Framkomsten desto skönare. Ostbricka och Alsaciskt rödtjut nu, rock on!

ÄNTLIGEN finns The Jai-Alai Savants härliga skiva Flight Off the Bass Delegate på Spotify. Jag köpte den på iTunes för några år sedan, men har lyckats tappa bort filerna under någon hårddisksformattering.

Svängig rock med dubreaggetendenser handlar det om i alla fall. Tidiga låttrojkan Arcane Theories, Scarlett Johansson Why Don't You Love Me? och White on White Crime lyser starkast.

LYSSNA HÄR!

I kväll ska jag se Orup. I morgon bitti åker jag till min syster i Strasbourg.

I dag vaknade jag upp med misstänkt feber.

Livet är snarare sugigt än ägigt denna morgon.

Gammal klassiker som tål att tittas på igen! LILLA EDET REPRESENT, YO, VI KNÄCKER ER LÄTT, ÖH!

Saker spårar i Coolektivet. Jag och Matilda styr numera strömmen i två rum med hjälp av spisens reglage.

Spisen vill dock inte gå igång så vi kan laga mat. Sugigt deluxe.

Jag vet att många av er undrar vilket som är världens bästa munspelssolo.

Det är Bob Dylans i When The Ship Comes In.

Undertecknad har snöat in på lofi-rock och lofi-pop på sista tiden, så det blir ett hyfsat kasst producerat album som hajpas denna regniga dödsmetalltisdag.

Hate är ett polskt band. Polen är en stormakt inom dödsmetallen, tillsammans med USA och Sverige förmodligen det mest framträdande landet. Band som Vader, Decapitated och Behemoth är giganter, medan Hate är lite mer okänt.

Holy Dead Trinity från 2001 (spelades in under 1998) är traktordöds av högsta klass. Här läggs ingen tid på intrikata solon och melodiösa slingor, det går heller inte att skönja någon vidare rock'n'roll-koppling. Hate satsar på simpla riff, murrig ljudbild och morbida texter. Man har dessutom en sångare, gitarrist och bandledare som sportar ett av de knasigaste och tuffaste artistnamnen någonsin: Adam The First Sinner. Smaka på det och jämför med nutida popartistnamn som Karen O, Panda Bear och Hotel. Smaskigt, va?

De bästa spåren på skivan är förmodligen kristendomsbashen God Overslept och snärtiga World Has To Die. Skojigt även att man väljer att spela in en cover på The Kill, en av Napalm Deaths klassiska superkorta låtar (Hultsfredsfestivalen 2005 gick eder ödmjuke skribent runt och lekte mänsklig jukebox, men hävdade att jag bara kunde en enda låt, just The Kill).

Skivan finns inte på Spotify så ni får leta på annat håll! På bandets MySpace finns tyvärr bara låtar från senare, tråkigare skivor.

Stay death! <3

Orup om två dagar. Peppen peppen peppingen.

I dag: IKEA och PrisXtra.
I morgon: världen!

GOD NATT!

MCLUSKY - LIGHTSABRE COCKSUCKING BLUES

Spola förbi snacket och nöj er med de svimmande getterna - toppkul!

The Mars Voltas avhoppade batteri-best Thomas Pridgen har bildat ett nytt band som håller på att mastra sin debutskiva as we speak. The Memorials heter de, de två andra huvudmedlemmarna Nick Brewer och Viveka Hawkins är handplockade av Pridgen och har precis som han har gjort gått på anrika Berklee College of Music. Man har även plockat in Whitesnakes (!) basist Uriah Duffy temporärt. Tittar man på bandmedlemmarnas bakgrund kan skivan låta precis hur som helst, här finns rutin inom gospel, reagge, metal, r'n'b, glamrock, hiphop, funk och proggrock.

På majspäjsen kan man lyssna på lite smakprov, det låter smaskigt! Särskilt mörchet i GTFOMF, som får antas stå för "get the fuck off my fries" eller något liknande.

Vi inväntar debutplattan med spänning!

Lite yster vårmusik så här i Walburgistider.

CULT OF LUNA - ETERNAL KINGDOM

Alltså.

Blir så sur när journalister skriver om saker de inte förstår eller ens har någon tillstymmelse till insikt i. Då skenar debatten direkt.

DN skriver om de senaste South Park-avsnitten där Super Best Friends kommer tillbaka, den superhjältegrupp som består av Jesus, Buddha, Krishna, Joseph Smith, Lao Tzu, Seaman (hihi) och Muhammed. I artikeln påstås det att Muhammed visas i en björndräkt. I slutet av artikeln kommer en liten (senare inlagd) rättelse där det står att det inte är Muhammed som är i dräkten, utan jultomten. JUL-fucking-TOMTEN!

Att lägga 44 minuter på att se avsnitten och lista ut vad det handlar om kan väl inte vara så svårt? Jaja. Vet inte om Trey Parker och Matt Stone själva vill visa bilder på Muhammed eller om de bara vill driva med hela censurerings- och yttrandefrihetsdebatten. Man vet aldrig med South Parks genialiska och oförutsägbara skapare.

Okej. Jag tycker att hela Muhammedkarikatyrfrågan är sjukt krånglig och invecklad. Det är den! Jag vet inte vad som är fel och rätt, jag tror inte att man någonsin ska dra förhastade slutsatser, särskilt inte när det handlar om så viktiga (ja, VIKTIGA) saker som människors tro och livsåskådning.

En sak vet jag, däremot. De flesta muslimer som blir arga och känner sig sårade och förlöjligade av hela grejen blir det inte för att nån trög dansk har ritat av Muhammed, utan för att deras religion ständigt utmålas som icke-tolerant, bakåtsträvande, våldsam, medeltida och konstig. Generaliserings-VM.

Liberaler i västvärlden får plötsligt luft i lungorna och börjar kraxa om yttrandefrihet på ett riktigt obehagligt brunblått sätt. Det är dags att folk börjar tänka på hur maktförhållandena ser ut i världen, och inser att det är jävligt lätt att kräva att fattigt folk ska bete sig som rikt. Vi kanske inte behöver religion och stark tro i Sverige när vi har det så bra i övrigt, men att inte ens försöka förstå vilken otroligt viktig roll tro och religiösa lärosatser har för människor i andra delar av världen är vidrigt.

Två veckor till The Dead Weathers nya platta Sea of Cowards. Det blir mörch!