this never happened

Lite yster vårmusik så här i Walburgistider.

CULT OF LUNA - ETERNAL KINGDOM

Alltså.

Blir så sur när journalister skriver om saker de inte förstår eller ens har någon tillstymmelse till insikt i. Då skenar debatten direkt.

DN skriver om de senaste South Park-avsnitten där Super Best Friends kommer tillbaka, den superhjältegrupp som består av Jesus, Buddha, Krishna, Joseph Smith, Lao Tzu, Seaman (hihi) och Muhammed. I artikeln påstås det att Muhammed visas i en björndräkt. I slutet av artikeln kommer en liten (senare inlagd) rättelse där det står att det inte är Muhammed som är i dräkten, utan jultomten. JUL-fucking-TOMTEN!

Att lägga 44 minuter på att se avsnitten och lista ut vad det handlar om kan väl inte vara så svårt? Jaja. Vet inte om Trey Parker och Matt Stone själva vill visa bilder på Muhammed eller om de bara vill driva med hela censurerings- och yttrandefrihetsdebatten. Man vet aldrig med South Parks genialiska och oförutsägbara skapare.

Okej. Jag tycker att hela Muhammedkarikatyrfrågan är sjukt krånglig och invecklad. Det är den! Jag vet inte vad som är fel och rätt, jag tror inte att man någonsin ska dra förhastade slutsatser, särskilt inte när det handlar om så viktiga (ja, VIKTIGA) saker som människors tro och livsåskådning.

En sak vet jag, däremot. De flesta muslimer som blir arga och känner sig sårade och förlöjligade av hela grejen blir det inte för att nån trög dansk har ritat av Muhammed, utan för att deras religion ständigt utmålas som icke-tolerant, bakåtsträvande, våldsam, medeltida och konstig. Generaliserings-VM.

Liberaler i västvärlden får plötsligt luft i lungorna och börjar kraxa om yttrandefrihet på ett riktigt obehagligt brunblått sätt. Det är dags att folk börjar tänka på hur maktförhållandena ser ut i världen, och inser att det är jävligt lätt att kräva att fattigt folk ska bete sig som rikt. Vi kanske inte behöver religion och stark tro i Sverige när vi har det så bra i övrigt, men att inte ens försöka förstå vilken otroligt viktig roll tro och religiösa lärosatser har för människor i andra delar av världen är vidrigt.

Två veckor till The Dead Weathers nya platta Sea of Cowards. Det blir mörch!

Erik brukar hajpa spoken word-hiphopparen Saul Williams. Jag har aldrig riktigt lyssnat, vare sig på Eriks tjat eller på Saul själv.

Förrns nu. Det var fan på tiden! Amethyst Rock Star är en magnifik platta, faktiskt.

Kolla vad kul grejer jag sysslar med i min C-uppsats!

Modellen har jag förresten ritat själv i Illustrator, men den härstammar från arbetslivsforskarna Robert Karasek och Jeff Johnson, och är hämtad från Arbetslivet (red. Pal Orban och Lars Hansen). En härlig bok om LAS och sånt skoj.

Min syster tycker att jag bara rekommenderar skivor med fula omslag. Dags för ett snyggt, då!

Att Stockholmsbandet Opeth är en av mina absoluta favoritgrupper torde inte vara någon överraskning för någon som känner mig. Men vilken Opeth-skiva tycker jag är bäst?

Det går inte att svara på. Alla är bra. Möjligtvis är superlugna Damnation lite svagare än de tyngre skivorna, och prodden på Orchid är inte jättesmickrande. Men ändå. Alla är verkligen jättebra. Så jag rekommenderar en på random. Dessutom är jag trött och måste sova.

Still Life från 1999 är en temaplatta. Det handlar om någon nunna, typ. Ung nunna. Som blir kär i någon kille, och killen förföljs av något knäppt religiöst brödraskap. Han blir typ mörchad av dem. Man följer inte med så jättenoga i texterna, som ni kanske märker. I bland är det, tro det eller ej, till och med svårt att höra vad Mikael Åkerfeldt grymtar fram.

Nå. Första låten The Moor börjar med ett långt, suggestivt intro. Lite snajdigt akustiskt gitarrplock följer, och sen exploderar ljudbilden i ett krossar-riff som låter som tio Tony Iommi samtidigt. Snart följer ett avgrundsvrål som backas av ett annat avgrundsvrål. Det är magiskt. Sen börjar skivan. Heja!

Mitt bland klassiska Opeth-rökare passar lugna Benighted och Face of Melinda perfekt in i den dödsmetallresa som är Still Life. Avslutande White Cluster är ett tiominutersmonster som på ett rockigt sätt knyter ihop hela historien. Det har funnits temaplattor med mer genomarbetade teman och smartare historier, men ingen med samma chutzpah som Still Life.

Lyssna på den remastrade versionen från 2008!

Stay death! <3

Jag hämtade ut min Orup-biljett.



Jag fick John Ajvide Lindqvists nya bok Lilla Stjärna på posten.



Bästaste Matilda hemma från Berlin. Coolektivet komplett igen!

Bear Grylls är så tuff att man får spader.

...är en tre år gammal retrothrashplatta av tyska Mekong Delta. Låter mycket Artillery, lite tidiga Metallica, lite Testament och en aning Kreator. Finfint! Särskilt Ratters.

MEKONG DELTA - LURKING FEAR

Sveriges jazzdiggare jublar!

Missy Elliot till Stockholms Jazzfestival!

Eller vänta nu...

Phew. Det är skitjobbigt att spela massa massa fotboll. Men det är också väldigt skoj.

Kom hem till en fixande och trixande Molly.

Sätter på Cynic och somnar i soffan.

Det är tidig morgon. Snart komer min skjuts till Grisslehamn. Det är fotbollsläger på Åland som gäller i helgen.

100% episkt.

Puss!

STEFAN SUNDSTRÖM - GLÖM DIN DRÖM

Det här är garanterat den gulligaste recension jag någonsin har läst.

Mastodons 1000-poängare Crack the Skye får sig ett välförtjänt fång rosor av Borås Tidnings Karl Åkerström, och titta som han gör det! Känns som att recensionerna här på This Never Happened måste bli än mer bombastiska och översvallande för att hänga med.

Puss!

Jag är inte så bra på vitlök. Gjorde precis en tomatsås med alldeles för mycket vitlök i. Inte så gott.

Men min pappa är nog värre. En gång när min syster hade sina amerikanska kompisar över på middag skulle pappa förklara någon sås eller röra:

"And this one is with white onions."

Mest lol.

Hipster-hippiesarna MGMT har släppt sin andra skiva efter sönderhyllade Oracular Spectacular.

Congratulations är HELT annorlunda och kräver sin lilla tid att vänja sig vid. En sak man man dock snabbt konstatera, Brian Eno är en fantastisk låt med en smurfrefräng som sätter sig på en millisekund.

LYSSNA!

Försenade DMT, jag vet. Har mycket att göra just nu.

Veckans platta är amerikansk, och låter väldigt amerikansk. The Faceless låter som collegegrabbar som lirar döds. De är rätt korthåriga och ser ut som ett metalcoreband, alltså lite mer skejt och lite mindre ölmage.

Planetary Duality är dock en jädrigt mörchig skiva. Det är gruppens andra fullängdare, och ståtar med ett omslag som känns lite som cyberpunk möter Lovecraft. Inte så hippt, men fint! Musiken då? Framförallt tänker man på tekniken. Här snålas det inte med fingerfärdighet och snabba vändningar. Necrophagist är nog förebilder för de här snubbarna. På några spår kanske de instrumentaltekniska uppvisningarna hamnar ivägen för svänget och mörchet, men oftast klarar The Faceless av balansen galant. Inledande Prison Born och framförallt Legion of the Serpent är finfina låtar som står sig kanonbra i undertecknads Spotifykonkurrens för tillfället.

The Faceless är på uppåtgående, populariteten ökar stadigt och de turnerar med större och större band. Nästa släpp blir nog avgörande för om Kalifornien-killarna hoppar upp på hyllningshyllan på allvar.

Stay death! <3

Jag gick nyss förbi en tjej i skolan som var inne och surfade på Prisondate.se, en dejtsajt för interner.

Ett tips går ut till Orre Strandberg - det räcker alltså inte med att vara en bad boy, du måste åka fast också för att katterna ska nappa!

I dag ska man blogga om att Guru från klassiska hiphop-"gänget" Gang Starr har kolat vippen. Man ska visa att man är nere med old school rap, lixom.

Ledsen, jag kan inte fejka den här.

Jag har aldrig hört Gang Starr. Blir ingen snygg elegi här.

Lyssna på Wavves i stället och peppa för mörchet i Emmabodaskogarna i sommar!

Superballa Khoma har ju för fan släppt nytt! A Final Storm heter skivan, håller på med första genomlyssningen nu. Det låter bra, inte så oväntat. Osiris är en tidig favorit.

Som vanligt låter det som en blandning av Muse, Cult of Luna, Refused och lite lite Queen.

Skolans internet var nere nyss. Då får man Painta.

THE MAE SHI - HLLLYH

God morgon!

I dag är det Järngängetdagen 2010. Det kommer bli episkt. Ska ner och köpa lite chins och dins nu till kvällens avslutande PENS-partier. Vad vi ska göra resten av dagen? Det är hemligt fortfarande!

Det är trist att Jay Reatard är död.

Det är kulturtorsdag. Jag och Svarte Oliver har druckit Kirin och någon slovakisk öl, tittat på South Park, varit på vernissage och hängt på någon pub där bartendern älskade Newcastle United, Michael Owen och Stella Artois.

Nu har vi efterfest till Bon Iver. Najs.

Puss!

Har gjort en aprilplaylist.

Den består av:

The Faceless
Jonas Brothers
Kings of Leon
Drive Like Jehu
Witchery
Pascal
Fionn Regan
The Jimi Hendrix Experience
Porcupine Tree
The Andrews Sisters & Danny Kaye
Bon Iver
Bloodbath
First Aid Kit
The White Stripes
Queens of the Stone Age
Midlake
Feist
Immortal Technique
Emperor
Pascal (igen)
Behemoth
bob hund
Eminem
The Mae Shi
och
Beach House

Bloodbath är dödsmetallens enda riktiga supergrupp. Swanö (Edge of Sanity), Renkse (Katatonia), Axenrot (Witchery, Satanic Slaughter, Opeth), Åkerfeldt (Opeth), Blakkheim (Katatonia, Diabolical Masquerade). Det är namn som inger respekt i death metal-kretsar.

Efter EP:n Breeding Death och de två första, stenhårda albumen Resurrection Through Carnage och Nightmares Made Flesh var det dags för en liveplatta. Den spelades in 2005 på metalfestivalernas metalfestival, Wacken Open Air i Tyskland. Horder av överviktiga kaukasier med svängande hårmanar och omänskligt hög promillehalt torde ha stått mållösa framför den kraft som Bloodbath mörchade ut, det förstår man när man lyssnar på The Wacken Carnage.

Det är kanske inte intressant att nämna att varje ton och trumslag, varje riff och ryt sitter helt perfekt. Det är trots allt den svenska dödsmetallens förstafemma som lirar. Att Mikael Åkerfeldt återigen visar att han är Sveriges knäppaste och roligaste mellansnackare är desto skojigare att skriva om. Han frågar publiken om de har bandets första platta, och rättar sen publiken när de inte svarar "in a death metal voice." Det fortsätter genom hela giget, han dirigerar sina fans som en mellansvensk körledare och får dem att skrika "in a higher pitch" och sen med Dani Filth-röst (Cradle of Filth-sångaren som figurerare på bild här i bloggen igår är ingen favorit bland resten av den extrema metalvärlden).

Från de skivor bandet hade släppt när plattan spelades in saknar jag egentligen bara två låtar: smattriga Draped in Disease och självfallet 2000-talets tyngsta death metal-låt, hjärnbarkskrossaren The Ascension (FRUKTANSVÄRT mörchig refräng snackar vi här). Annars är alla topphittar med! En favorit bland liveskivor, helt enkelt.

Ominous Bloodvomit är förresten en jättekul titel på en låt. Oroväckande blodspya. Win.

Stay death! <3

PS. Notera hur Cancer of the Soul låter lite som Lasse Berghagens Stockholm i mitt hjärta.

Om det är töntigt att tycka att Nymphetamine är en bra skiva är jag en tönt. Heja Dani Filth och gänget!

Pausar i evighetsplugget.
Gäspar.
Snodde den här från trendiga Blanca som säkrar bloggåterväxten i Stockholm!

Bästa veckodagen: Vad som helst i juli
Humör: Uttråkad
Favoritgodis: Salta pinnar
Är det nåt du absolut inte äter: Barn
Kläder just nu: Tofflor och keps
Musik just nu: Rolodex Propaganda
Favoritsaft : Söt
Dagens längtan: Tv-spel
Hur många kuddar sover du med: 2
Spelar du nåt instrument: Alla förutom trumpet
Dagens frisyr: Bångstyrig
Kommer du ihåg din första kärlek: Dagis?
Har du några homosexuella vänner: Bara
Tror du på att det är möjligt att vara trogen för alltid: Trogen rocken
Ser du på kärleken som ett misstag: Oftast
Bio eller promenad: Cykelutflykt
Dagens borde: Transkribera intervju
Dagens  fundering: Twin Peaks eller Dragon Age
Snarkar du? Bara i folks öron
Rädd för insekter? Grodor
Det här är jag bra på: Rock och att prata
Vad vill du jobba som? Anna Koblanck
Chips eller godis? chins med dins
Skriver du dagbok? Inte längre
Har du tatuerat eller piercat dig? Var nånstans? Var nånstans?
Hur många syskon har du? Deux
Är du rädd för blod? GOTT!
Anser du att du är stark I bena
Röker du? 200 milj limpor om dagen
Snusar du? 200 milj stockar om dagen
Använder du knark? 200 milj kilo koks om dagen
Kaffe eller te? Kung
London eller Paris: Mon amour
Favoritfärg: Rock
Född: Huddinge sjukhus
Nationalitet: INTERNATIONALISERAD METROPOLIT MED SMAK FÖR LIVET OCH EN GOD WOK

KUL ATT HA EFTERFEST! JÄTTEKUL! KUL KUL KUL KUL! ALLA ÄR VAKNA!

Jag har tydligen efterfest! Superkul, astrendigt!

THE MARS VOLTA - AGADEZ

BECAUSE
I'm trapped in this
Cement
Husk
Got to let me go
You just got to let me go

Tack Adobe Illustrator och de 10 sekunderna jag hade över i går.

Okej, Orthrelm är det konstigaste jag hört på länge. Det låter helt galet. Superskruvad noisig instrumentalrock? Vet inte vad man ska kalla det. Det är i alla fall rätt angenämt att lyssna på, men inget man sätter på när man vill mysa till det.

SPOTIFY

Jag ska nog börja lyssna mer på amerikansk 40-talsmusik.

Hela Fallout 3 går man ju runt och längtar tills Civilization (Bongo Bongo Bongo) med The Andrews Sisters och Danny Kaye ska knastra igång igen.

1900-talets bästa nödrim kommer i de sista raderna:

They have things like the atom bomb
So I think I'll stay where i omb!

(Och ja, självklart är det en rasistisk låt, det var alla amerikanska vita låtar fram till 60-talet)

K-gun och jag har startat en klubb.

Vi fuskar lite här igen på this never happened och ägnar dödsmetalltisdagen åt ett band som inte direkt lirar döds.

Meshuggah är från Umeå (många svåra svenska band verkar komma därifrån, typ Cult of Luna och Khoma) och spelar ruskigt progressiv knasmetal. Ibland är det mathcorigt åt Dillinger Escape Plan-hållet, ibland låter det nythrash, typ The Haunted, men oftast är det bara riktigt riktigt skruvat. Meshuggah helt enkelt, bandnamnet betyder 'galen' på jiddisch.

I är en 21 minuter lång enlåts-EP som kom ut 2004. Den börjar rakt av med massa massa mörch. Flummiga tremoloaktiga knasriff och loopat trumsmatter. Ja just det, loopat. Trumdemonen Tomas Haake orkade visst inte spela in trummorna till I så han programmerade dem i stället. Inte för att man hör någon skillnad, karln är ju en maskin i vanliga fall också. Imponerande, i vilket fall som helst. Jag kan inte så mycket om trumprogrammering men trummorna på I sitter smärtfritt någonstans mellan revbenen, hjärtat och magsäcken.

Efter en evighet av mörchintro skriker Jens Kidman rakt ut och tempot dubblas plötsligt i några sekunder. Det är helt magiskt. Sen börjar låten. Typ. Skivan. Eller vad man ska säga. Fint är det i alla fall, 21 minuter i sträck!

I är kanske inte Meshuggahs bästa platta (senaste alstret ObZen trevar efter den platsen i undertecknads bok, måste lyssna lite till bara), men nog den knasigaste och på något sätt den mest typiska.

Tyvärr finns inte I på Spotify, prova Chaosphere i stället, det är en bra platta att börja med.

Stay death! <3

Något som Jimi Hendrix inte har några som helst problem med, det är att totalmörcha Eric Claptons Cream-hit Sunshine of Your Love. Jimpan dominerar som vanligt. Det svänger, katten!

Utepremiär för korpfotbollslaget Elfvik i snö. Det var dagens story.

Fryser fortfarande, dusch mat och Twin Peaks senare.

Nu blir det Dragon Age! PUSS

AMON AMARTH - EMBRACE OF THE ENDLESS OCEAN

I går gick jag runt på stan utan jacka och åt sorbet i Kungsan.

I dag snöar det.

Skjut mig, någon.

Helgens musikupptäckt är ett bindgalet hardcoreband från New York City. Gay for Johnny Depp har inte bara det tokigaste bandnamnet på länge, de lirar också grymt skön punk med texter som oftast handlar om att ligga med en viss Mr Depp.

SPOTIFY

Det är rätt trist att se en två och en halv timme lång film som man tror ska lyfta någon gång men som inte riktigt gör det. Det är massvis med bra musik i Ray, givetvis, men det räcker inte. Jag som peppade så...

Lite fakta:

• Steven Wilson är en begåvad kille: PORCUPINE TREE - OPEN CAR

• Jag somnade typ halv åtta i morse
• Pengar är alltid ett problem
• Vi behöver draperier i Coolektivet

I kväll ska jag på fest.

DRIVE LIKE JEHU - HERE COME THE ROME PLOWS

Jag och Emelie snodde en mask i Gamla Stan i helgen. Det var ju jättedumt!

Men den var i alla fall stentuff och låg på marken.

Mitt liv är helt stabilt just nu!




APRIL APRIL!