this never happened

Det har tagit ett par dagar att smälta den här upplevelsen. Tinnitusen gör sig dock fortfarande påmind. Intrycket att jag bevittnat en av de absolut bästa spelningar jag någonsin kommer att få se kvarstår likaså.

Monotonix är tre håriga män från Tel Aviv som spelar rock'n'roll. Svängig och fartfylld sådan. Jaha, det låter kanske inte unikt. Nej, det är det inte. Men liveshowen som trolltrion bjöd på på Debaser i onsdags var något vidunderligt. Något man knappt kan sätta ord på.

Monotonix gillar inte att vara på scenen. Eller, vad vet jag, det kanske de gör. De föredrar dock att stå på golvet, nere bland publiken, och spela. De föredrar också att crowdsurfa, spelandes och sjungandes utan paus. Klättra på bardiskar, hänga i taket, hälla öl på virveltrumman, brottas i en donut-formad moshpit, döpa sina fans i blod och till slut dra med sig hela publiken ut från Debaser och upp på en liten stackars röd bil är också grejer som Monotonix hellre gör än att stå på scenen och spela som vilket annat rockband som helst.

Jag insåg redan när jag började klistra in mina gryniga mobilbilder i det här blogginlägget att jag inte kan skriva en text som gör Monotonix rättvisa. Med det i åtanke slutar jag här. Inga tips. Inga länkar. Inga fler superlativ. Gör vad ni vill. Lyssna på vad ni vill. Jag har i alla fall upplevt den ballaste spelningen i mitt 22 år korta liv. Banzai.